Bilåtervinning i Trollhättan ett evigt kretslopp

Det är ingen slump att återvinning av bilar kommit längst inom området ”undvik slit och släng”. Miljöproblemen med dumpade fordonsvrak växte gigantiskt under senare delen av 1900-talet. Trots statliga försök med skrotningspremier hos bilskrot i Trollhättan ökade problemen. Bilägarna sparade fortfarande pengar genom att söka illegala avstjälpningsplatser. År 2007 inträffade vändpunkten för miljöproblemen, och som också skulle visa sig bli en mycket lönsam händelse för ägare av uttjänta fordon. Naturvårdsverket vände upp och ner på bilskrotnings-branschen genom två förordningar.

Bilåtervinning i Trollhättan ett evigt kretslopp

Bilproducenterna tvingades, enligt förordning ”SFS 2007:185” betala skrotningskostnaden samt beordrades att organisera för minst 95 % återvinning. För att behålla sin auktorisation måste bilskrotar acceptera att skrota bilen gratis och lägga om verksamheten efter ”Bilskrotningsförordningen SFS 2007:186”. Efter intensivt utvecklingsarbete har branschen lyckats nå uppsatta mål.

Bilskrot i Trollhättan erbjuder skrotpremie för bilåtervinning

Bilåtervinningen ger numera mycket stora besparingar. Att skrota bilen i Trollhättan betyder även ett stort tillskott till ägaren. När fordonet lämnas, med registreringsbevis, erhålls ett mottagningsbevis med skrotningsintyg för avregistrering. Därefter saneras bilvraket och pressas ihop för transport till ett fragmenterings-företag. En mekaniserad återvinningsprocess krossar och sorterar bilen i dess beståndsdelar. De olika metallerna smälts ner i befintlig produktion för att utgöra grunden till nya bildelar i miljövänligare bilar. Och denna kretsgång av bilåtervinning skapar besparingar om och om igen.